Att vara snäll är inte alltid hjälpsamt 😅

Jag har tänkt mycket på en kommentar som kom upp i ett av våra program:
VDn som säger

 - Att vara “mamma” på jobbet skapar människor med inlärd hjälplöshet 😅

Det sas med ett skratt. Men jag började fundera över vad vi kan lära oss av detta. För såklart är det välment när vi “gör allt åt alla andra”. Jag har tidigare pratat om konsekvensen för dig som ledare, när du inte hinner lägga din tid på det strategiska, utan blir allt för operativ. Då är det ingen som styr er “båt”, du seglar vind för våg liksom.😎⛵

Men, den här gången är det ett annat perspektiv nämligen vad det faktiskt gör med dina medarbetare när de inte behöver ta ansvar. “Tänk bort vem det är som ‘gör allt åt alla andra’. Effekten blir densamma.” 

Det gör att andra inte växer, de blir inte en del av ett aktivt team, det skapas inte en VI-känsla när inte alla kan bidra för att de lämnas “utanför”. Vi gör oss alla en björntjänst.

I en grupp hände en så banal sak som att en kollega berättar för en annan 

- Vet du, jag blev så glad häromdagen när du hade tömt vår diskmaskin!  
- VA, men det var ju ingenting, blev du glad för det?
- Ja, det blev jag verkligen.
Man kunde se hur det snurrade av tankar hos kollegan, och jag hoppas att diskmaskinen kommer att bli tömd flera gånger 🤩

För våra möten i programmet syftar till att dela med oss av saker som vi ser och känner i vårt team, för hur ska någon kunna veta vad jag uppskattar om jag inte berättar det? Och just diskmaskinen är en sån “banal” sak att den sannolikt aldrig hade kommenterats i den vanliga vardagen, det finns inte tid till det (vi lägger mer tid på att klaga än på att hitta positiva saker att lyfta)

En del av mina deltagare har nog ännu inte förstått att vi bygger allas självledarskap, för det är ju inte det som är målet, det är metoden som får teamet att vilja vara ett lag som levererar på ett gemensamt mål. Och det fick vi ett fantastiskt exempel på i en kommentar som en deltagare skrev

"Vi nådde vår budget samt All time high efter en rejäl kämparinsats från precis alla på hela företaget"❣️

En annan insikt som en deltagare fått utifrån att svara på frågan om - Vilken styrka har du använt mest den här veckan?

Hon svarar att hon är bra på mycket, och hjälper till där det behövs, men inte har någon tydlig spets. Men ändå lite stolt när hon skriver: - Jag brukar säga att jag är en 10-kampare = bra på många saker men har inte spetskompetens.😊

Nästa steg kanske blir att fundera över något som hon kan vässa och bli än mer excellent på, för det är ju så våra styrkor skapar värde.

💡 Tre sätt att utmana andra att växa utan att överge dem kan vara:

✅ Säg: “Jag tror du löser det – men säg till om du kör fast.”

✅ Fråga: “Vad behöver du för att kunna ta ansvar för detta?”

✅ Fråga: Vad skulle du kunna lämna över till någon i ditt team för att hjälpa den personen att utvecklas?

Att våga utmana, utan att överge, är en av de största gåvorna vi kan ge varandra i ett team. När någon säger “jag tror du klarar det här” – och menar det – då händer något. Vi bygger inte självledarskap för sakens skull. Vi gör det för att skapa motivation, engagemang, riktning och verkliga resultat – tillsammans.

För när vi backar lite, släpper taget lite – då öppnar vi upp för något större. Ett lag där fler växer, fler bidrar, och fler känner: jag är viktig här. Och just det – är själva poängen.