Hon kallades för DRAKEN på avdelning A!
Jo, det är sant, och så här långt senare känns det ju väldigt märkligt att det fick vara så, eller??
På mitt allra första jobb på ett sjukhus i Stockholm fanns hon Draken, hon var undersköterska och "smeknamnet" användes av ALLA, från professorer till städare.
Varför - Hon hade humör!! Och det lät hon gå ut över alla som fanns i hennes omgivning, hon kunde stå i ena änden av en korridor och skrika elaka saker till någon i den andra änden. Alla hörde henne, patienter och anhöriga och såklart alla medarbetare.
En stund senare var hon och allt omkring henne precis som vanligt igen, ungefär som när åskan gick, rätt var det är så är det bara över. Men grejen var ju att ingen gjorde något åt denna "åska".
Hur kunde detta får fortgå??
Jag anmälde henne (tydligen modig redan då 😎) men det behövdes ytterligare en anmärkning för att det skulle hända något, och INGEN av mina kollegor vågade göra något - Tystnadskultur, något jag inte hade en aning om vad det var då, Nu vet jag 🤐
Vi pratade mycket om hur hon förstörde för oss på alla våra raster, men inget hände.
Har du varit med om något liknande, hur har ni löst det, vad borde vi ha gjort?
Du som läser detta, maila gärna mig dina tankar, kanske kan vi tillsammans sprida ljus över hur man hanterar dessa utmaningar.
Ibland kan jag bli lite ledsen över något som många kanske tar för givet: möjligheten att se ansikten, känna igen människor
Den här bloggposten avslutas med tips på en riktigt bra övning. Men först, lite tankar och ett exempel. På den årliga konferensen har ni kanske diskuterat och beslutat vilka era värdeord ska vara
Föreställ dig att du är chef för en akutmottagning. Dina medarbetares vardag är att rädda liv – eller försöka göra det.